Wang-brickor
Kvadratiska brickor med färgkodade kanter som bara får ligga intill varandra där färgerna möts — ett matematiskt objekt från 1961 omfunktionerat till att bygga stora, sömlösa, icke-upprepande texturer och kartor.
Hao Wang föreslog dem 1961 för att studera om en given uppsättning brickor kan parkettera planet, det så kallade dominoproblemet. Han förmodade att varje uppsättning som täcker planet gör det periodiskt — vilket Robert Berger motbevisade 1966 med en aperiodisk uppsättning, och frågan visade sig i allmänhet oavgörbar. Fin matematik, men nyttan för grafiken kom långt senare.
Cohen m.fl. visade 2003 hur en liten uppsättning kantmatchande brickor kan läggas ut till enorma texturer och terräng utan synlig upprepning och till låg kostnad i runtime. Idén är släkt med autotiling och med den matchningstanke som wave function collapse generaliserar, och den passar naturligt in i en tilemap.