Turingery
Turings handmetod för att räkna ut hur Lorenz-maskinens hjul var inställda med kammar — byggd på gissningar som var nätt och jämnt bättre än slumpen, men tillräckligt många.
Metoden kom i juli 1942, ett halvår efter att Bill Tutte hade rekonstruerat maskinens logiska uppbyggnad utan att någonsin ha sett den. Att veta hur maskinen var byggd räckte inte: varje hjul bar ett mönster av utfällbara kammar som tyskarna bytte med jämna mellanrum, och innan mönstret var känt gick ingenting att läsa. Turingery arbetade från en bit nyckel utvunnen ur ett djup och slöt sig bakåt till kammarna.
Tricket var differensen. I stället för att arbeta med nyckeln direkt tog Turing skillnaden mellan intilliggande tecken, eftersom psi-hjulen ibland stod stilla och den orörligheten lämnade ett statistiskt spår. Varje enskild slutsats om en enskild kam var osäker, men samma kam kunde bedömas från många positioner, och rösterna vägdes samman. Personalen kallade metoden Turingismus och ansåg den svårlärd — inte för att stegen var många utan för att den krävde att man tålde att ha ganska fel hela vägen fram till att man hade rätt.