Stanisław Ulam
Kom på under ett patiensspel att slumpen räknar snabbare än kombinatoriken, och gav därmed ENIAC dess första riktiga jobb.
Stanisław Ulam (1909–1984) tillhörde kretsen kring Scottish Café i Lwów innan han emigrerade 1935 och till slut hamnade i Los Alamos. Idén han är känd för kom 1946, under konvalescensen efter en akut hjärninflammation, när han låg och lade patiens: i stället för att räkna ut sannolikheten att en given läggning går ut kunde man lägga hundra patienser och räkna hur många som gick. För neutrondiffusion, där den kombinatoriska vägen var hopplös, var det inte en genväg utan den enda vägen.
Von Neumann såg poängen omedelbart, och Nicholas Metropolis gav metoden namn efter kasinot där Ulams farbror lånade pengar för att spela. De första skarpa körningarna gjordes på ENIAC 1948, kodade av bland andra Klára Dán von Neumann. Metoden överlevde sitt ursprung med god marginal: sökträdsutvärdering i spelmotorer, strålspårning i rendering och varje MCMC-simulering är samma iakttagelse i ny förklädnad — att det ibland är billigare att sampla verkligheten än att beskriva den.