Sfärspårning (sphere tracing)
Ett sätt att spåra strålar mot implicita ytor genom att stega framåt exakt så långt som avståndsfältet säger är säkert.
När en yta beskrivs av ett avståndsfält (SDF) — en funktion som för varje punkt ger avståndet till närmaste yta — kan man spåra en stråle utan att lösa några ekvationer. Vid varje steg frågar man fältet hur långt det är till ytan och hoppar precis så långt. Eftersom avståndet är det kortaste åt alla håll kan steget aldrig gå igenom ytan. Man närmar sig asymptotiskt tills avståndet blir försumbart.
Metoden formulerades av John C. Hart 1996, just för implicita ytor. Den är grunden för modern SDF-rendering: demoscenens 64 kB-produktioner, Shadertoy, Inigo Quilez distansfunktioner och Media Molecules Dreams. Jämfört med naiv raymarching med fast steglängd är den både snabbare och exakt — men bara så bra som avståndsfältet är korrekt.