Ljudkort
Instickskortet som gav PC:n något bättre att låta med än en pipande högtalare.
Den tidiga IBM-PC:n hade bara en högtalare som kunde slås av och på. AdLib 1987 lade till FM-syntes via Yamahas OPL2, och Creatives Sound Blaster 1989 lade digitalt sampelljud ovanpå — och blev så dominerande att spel i ett decennium frågade efter port, IRQ och DMA-kanal i den ordningen.
Från sent nittiotal flyttade ljudet in på moderkortet: AC'97 (1997) och Intel High Definition Audio (2004) delade upp jobbet i en styrenhet i kretsuppsättningen och en billig codec-krets som sköter DA- och AD-omvandlingen. I dag är ett separat ljudkort mest ett studioredskap, och då heter det oftast ljudgränssnitt och sitter på USB eller Thunderbolt i stället för i en kortplats.