Scanline-rendering
Att bygga bilden en vågrät rad i taget och hålla reda på vilka polygoner som korsar just den raden.
Scanline-algoritmen betar av bildytan uppifrån och ned, en bildrad åt gången. En aktiv kanttabell håller reda på vilka polygonkanter som skär den aktuella raden, och för varje rad avgörs vilken yta som är främst längs linjen. Tekniken löste dolda ytor innan z-bufferten blev billig nog, och formulerades av bland andra Wylie och Watkins i slutet av 1960-talet.
Namnet kommer från katodstrålerörets svep: skärmen ritades rad för rad, så det var naturligt att också beräkna bilden så. Till skillnad från strålspårning, som skjuter en stråle per pixel, och modern per-triangel-rastrering arbetar scanline längs hela raden på en gång.