Reläinterpolatorn
Mer info
- Skapad av
- George Stibitz
- År
- 1943
- Typ
- Reläräknare
- Ägare
- Bell Telephone Laboratories
Den första maskinen som visste när den själv hade räknat fel — och därför den första som fick lämnas ensam över natten.
Beställningen kom från amerikanska försvarsforskningen 1943: mätdata till luftvärnets eldledning behövde jämnas ut och interpoleras, och det gick långsammare för hand än flygplanen flög. Stibitz svarade med ungefär 440 reläer styrda av hålremsa, i efterhand känd som Bell Labs Model II. Sifferrepresentationen var det egentliga bidraget: varje decimal siffra kodades som exakt två ettor bland fem positioner, en två-av-fem-kod. Ett fastnat relä ger tre ettor eller en, och maskinen stannar i stället för att fortsätta räkna på skräp.
Konsekvensen var praktisk snarare än teoretisk. Eftersom fel gav stopp och inte fel svar kunde interpolatorn köras obevakad nattetid — operatören läste av på morgonen om den hade kommit i mål eller stannat, och behövde inte kontrollräkna någonting. Idén att en maskin ska upptäcka sina egna fel i stället för att förlita sig på att komponenterna håller är fortfarande grunden för allt från ECC-minne till kontrollsiffror.