Radial blur
Oskärpa som drar varje pixel mot eller från en mittpunkt, så att bilden ser ut att strömma ut i ljusstrålar — PC-demonas favoritkrydda kring sekelskiftet.
Tekniken samplar bilden flera gånger längs linjen mellan pixeln och ett centrum och medelvärdesbildar resultatet. Ett billigare knep var att rita föregående bildruta något förstorad och blanda in den nya ovanpå, vilket ger samma utsmetning över tid — samma princip som videofeedback. Med ljusa objekt mot mörk bakgrund ser det ut som volymetriskt ljus, "god rays", långt innan spelmotorer gjorde det på riktigt.
I slutet av 90-talet kördes den i mjukvara på CPU:n och åt en stor del av rastertiden. Med programmerbara grafikkort blev den ett par rader i en shader och därmed så vanlig att den blev en kliché — scenare skojar fortfarande om demon som använder den för att dölja enkla 3D-scener.