Portal culling
Synbarhetsteknik som delar scenen i rum sammanbundna av portaler och bara ritar det kameran ser genom dem.
Scenen partitioneras i celler — typiskt rum — och portalerna är öppningarna mellan dem: dörrar, fönster, valv. Renderingen börjar i kamerans cell och vandrar rekursivt vidare, men bara genom portaler som faller inom den löpande, beskurna vyfrustumen. Ligger en portal utanför hoppas hela cellen bakom den och allt längre bort över. Inomhus, där väggarna ändå döljer det mesta av världen, stryker en handfull plantester rum efter rum i ett svep.
Metoden formaliserades i Seth Tellers avhandling 1992 och bar 90-talets inomhusmotorer. Förberäknas synbarheten i stället för att testas per bildruta blir det en PVS; occlusion culling löser samma sak mer allmänt men dyrare.