Fotonmappning
En tvåpassmetod för global belysning: skjut ut fotoner från ljusen, lagra var de landar, och läs sedan den kartan när bilden renderas.
Henrik Wann Jensen presenterade tekniken 1996. Första passet spårar fotoner från ljuskällorna genom scenen och sparar deras träffar i en fotonkarta, oftast ett kd-träd. Andra passet renderar vanligt men uppskattar den indirekta belysningen genom att samla ihop närliggande fotoner kring varje punkt. Metoden är biased men konvergerar stabilt.
Styrkan är sådant som ren strålspårning och path tracing kämpar med: kaustik (ljusmönstret på botten av en pool), färgblödning och ljus i dis och rök. Till skillnad från radiositet, som bara klarar diffusa ytor, hanterar fotonkartan även speglande och genomskinliga material. Den används mest offline, men idéer därifrån lever i realtidens GI-approximationer.