Fasvokoder
Algoritm som hackar ljud i överlappande fönster, räknar om varje fönsters spektrum och fas, och lägger ihop dem i ett nytt tempo eller en ny tonhöjd.
James Flanagan och Roger Golden på Bell Labs beskrev metoden 1966, som ett sätt att komprimera tal. Signalen delas i korta, överlappande fönster som var och ett går genom en FFT. Amplituden i varje frekvensband är enkel att flytta; det svåra är fasen. Genom att mäta hur fasen ändras mellan fönster kan algoritmen räkna ut den exakta frekvensen i varje band och sedan bygga ihop fönstren med ett annat avstånd — längre ljud, samma tonhöjd.
Mark Dolsons handledning från 1986 gjorde den till standardverktyg för tidssträckning. Den klassiska bristen är "fasighet": transienter smetas ut och rösten låter som i en kartong. Laroche och Dolsons faslåsning från 1999 hjälpte mycket. Med en vocoder har den egentligen bara namnet gemensamt.