Rörelseoskärpa
Släpet som uppstår när något rör sig under kamerans exponering — återskapat för att rörelse ska kännas mjuk i stället för stroboskopisk.
En stilla renderad bildruta fångar ett oändligt kort ögonblick, så snabb rörelse hoppar ryckigt mellan rutorna. En riktig kamera samlar ljus under hela exponeringen och smetar det som rör sig. Haeberli och Akeley visade 1990 hur en ackumuleringsbuffert kunde efterlikna det genom att väga samman flera delrutor — korrekt men dyrt.
Dagens metod är skärmbaserad: en hastighetsbuffert, ofta en kanal i G-bufferten, lagrar hur långt varje pixel flyttat sig sedan förra rutan, och bilden suddas längs de vektorerna. Både kamerans egen panorering och enskilda objekts rörelse kan hanteras. Används med måtta — för mycket ger illamående — och är nära släkt med skärpedjup, som suddar i rummet i stället.