Babbages mekaniska notation

1826 lade Babbage fram "On a Method of Expressing by Signs the Action of Machinery" för Royal Society. Problemet var att en vanlig ritning visar var delarna sitter men inte vad de gör över tid, och hans maskiner hade tusentals delar som skulle röra sig i noggrant bestämd ordning. Notationen kombinerade en tabell över samtliga delar med ett diagram där varje rörelse markerades med ett tecken och lästes vågrätt som ett förlopp. I praktiken ett tidsdiagram, ritat hundrafemtio år innan digitalkonstruktörer började rita samma sak.

Babbage räknade den själv som en viktigare upptäckt än differensmaskinen och hävdade att analysmaskinen inte hade gått att konstruera utan den. Ingen annan använde den någonsin. Följden blev att hans efterlämnade ritningar var olästa i över hundra år, tills historiker på 1970-talet lärde sig notationen för att kunna tolka dem — och upptäckte att konstruktionerna var kompletta nog att bygga efter. Att lämna efter sig ett formellt språk som bara upphovsmannen behärskar är ett mönster branschen aldrig växt ur.