MDI (Multiple Document Interface)
Fönstermodellen där ett program har ett stort ramfönster och varje öppet dokument är ett barnfönster instängt inuti det, komplett med egna titelrader, minimeringsknappar och en Fönster-meny med "Ordna i kaskad".
Microsoft införde modellen i Windows 2.0 1987, och Excel var det första programmet som byggde på den: kalkylbladen låg som fönster inne i Excels fönster och kunde flyttas, staplas och ikoniseras där, men aldrig dras ut på skrivbordet. IBM skrev in den i CUA 1989, och i Win32 blev den en egen fönsterklass, MDICLIENT, med meddelanden som WM_MDICREATE och en Fönster-meny som ritade sig själv med kaskad, sida vid sida och en numrerad lista över barnen. Minimerade dokument hamnade som små ikoner längst ner i ramen. Modellen gav en applikation med många dokument en enda plats i Aktivitetsfältet och en enda menyrad, vilket var billigt i minne och lätt att skriva.
Macintosh hade aldrig något motsvarande, eftersom menyraden där hör till programmet och inte till fönstret, så varje dokument kunde vara ett eget fönster utan att något gick förlorat. Microsoft avrådde själva från MDI i riktlinjerna för Windows 95 och lät Word gå över till ett fönster per dokument med Word 2000. Det som ersatte barnfönstren var flikar: Opera byggde sin webbläsare som ett MDI-program med en flikrad ovanpå, och när Firefox och Internet Explorer tog efter blev fliken normen för allt från editorer till terminaler. Qt bär fortfarande med sig en QMdiArea för den som vill, och enstaka ritprogram och utvecklingsmiljöer har aldrig slutat.