Mastering
Sista steget mellan färdig mix och utgiven skiva: nivå, klang och ordning justeras så att låtarna håller ihop och överlever formatet de ska ut i.
Ordet kommer från den tid då en ingenjör skar originalet — mastern — i en lackskiva som vinylpressningen sedan utgick från. Jobbet var lika mycket tekniskt som estetiskt: för mycket bas fick nålen att hoppa ur spåret. Med cd:n blev mastern en fil, med PQ-koder för spårgränser, och begränsningarna flyttades från fysiken till 16 bitar och 0 dBFS.
Verktygen är få och diskreta: EQ, kompression, ofta flerbandig, en limiter och till sist dithering ner till slutformatets bitdjup. Under loudnesskriget handlade mastering mest om att låta högst. Sedan streamingtjänsterna började normalisera mot LUFS vinner ingen längre på det, och dynamiken har sakta fått komma tillbaka.