Karplus–Strong
Syntesalgoritm som låter som en knäppt sträng genom att låta en kort brusskur cirkulera i en fördröjningslinje med ett enkelt lågpassfilter i återkopplingen.
Kevin Karplus och Alexander Strong publicerade metoden i Computer Music Journal 1983. Fördröjningslinjen fylls med slumpvärden, och för varje nytt sampel matas medelvärdet av två intilliggande tillbaka in. Medelvärdesbildningen är ett lågpassfilter, så diskanten dör ut snabbare än basen — precis som hos en riktig sträng. Linjens längd bestämmer tonhöjden: vid 44,1 kHz ger ungefär 100 sampel en ton på 440 Hz.
Det hela kostar några additioner per sampel, vilket gjorde det körbart på hårdvara som inte klarade mycket annat. Heltalslängder ger dock falska toner i diskanten, något David Jaffe och Julius O. Smith åtgärdade med allpassfilter samma år. Algoritmen blev inkörsporten till fysikalisk modellering och är fortfarande en klassisk första övning i ljudprogrammering.