K-vägning
Det frekvensfilter som ljudet passerar innan LUFS mäts: en grov modell av hur huvudet och örat färgar det vi hör.
ITU-R BS.1770 från 2006 definierar filtret i två steg. Först ett hyllfilter som lyfter allt ovanför ungefär 1,5 kHz med cirka 4 dB, för att efterlikna hur ett huvud påverkar ljudet som når örat. Sedan ett högpassfilter kring 40 Hz, kallat RLB, som gör att djupbas räknas mindre. Därefter kvadreras signalen, medelvärdesbildas och vägs per kanal — surroundkanalerna räknas lite starkare.
Filtret är medvetet enkelt; de lika hörstyrkekurvorna är mer komplicerade och nivåberoende. Men det är billigt att räkna ut och fungerar förvånansvärt väl, och 2011 tillkom en tidsgrind som ignorerar tystnad. Resultatet är talet som EBU R 128 och streamingtjänsterna normaliserar mot. Bra att veta när en master med massor av sub-bas mäter lägre än den känns: K-vägningen bryr sig helt enkelt mindre om basen.