Sammanträffandeindex
Sannolikheten att två slumpvis valda tecken ur en text är lika — ett enda tal som avslöjar om en chiffertext döljer ett språk eller bara brus.
Måttet formulerades av William F. Friedman i Riverbank-skriften nummer 22 från 1922, som brukar utpekas som den enskilt viktigaste texten i modern kryptoanalys. Poängen är att naturligt språk är ojämnt. Drar man två bokstäver på måfå ur en engelsk text är chansen att de är samma bokstav ungefär 6,7 procent; ur en jämnt fördelad slumpsträng bara 3,8. Ett monoalfabetiskt chiffer flyttar om bokstäverna men rör inte fördelningen, och behåller därför sitt index — vilket i sig är en läcka.
Användningen är mekanisk och därmed automatiserbar. Ett lågt index säger att chiffret är polyalfabetiskt. Delar man då upp texten i var n:te tecken och testar n = 1, 2, 3 … faller indexet tillbaka mot språkets värde exakt när n är nyckellängden, och Vigenère är reducerat till ett antal enkla substitutioner. Samma grundidé — räkna sammanträffanden och jämför mot slumpen — dyker upp igen tjugo år senare i Turings banburismus, då med bayesiansk vägning och i betydligt större skala.