Heterogena kärnor
En CPU-design där olika kärntyper med olika styrkor finns på samma chip — typiskt några stora prestandakärnor och flera små effektiva. Schemaläggaren placerar varje uppgift på den lämpligaste kärntypen. Numera standard i nästan alla processorer, från mobil till desktop.
Princip: i stället för många identiska kärnor (homogent) blandar man kärntyper för att få det bästa av flera världar — stora kärnor för latenskänsliga, tunga uppgifter; små för bakgrund, parallell genomströmning och idle (lägst energi). Exempel: ARM big.LITTLE (mobil), Intel P-kärnor + E-kärnor (Alder Lake och framåt), Apples M-serie (Performance + Efficiency). Drivkraft: dark silicon (man har inte effekt att driva allt stort samtidigt) och behovet av både batteritid och topprestanda. Utmaningen: schemaläggaren måste avgöra vilken tråd som hör hemma var (en bakgrundstråd på en stor kärna slösar energi; en speltråd på en liten kärna tappar prestanda) — vilket kräver hjälp från hårdvaran (Intels Thread Director). En definierande trend i modern CPU-design. Hör ihop med big.LITTLE och Thread Director.