Gammakorrigering
Den icke-linjära kurvan mellan lagrat pixelvärde och faktisk ljusstyrka — ett arv från bildrörsskärmar som visade sig vara precis rätt ändå.
Bildrör hade en olinjär respons: dubbelt så hög spänning gav långt mer än dubbelt så mycket ljus. För att kompensera kodades signalen med den omvända kurvan. När platta skärmar tog över kunde man ha slopat det, men behöll det — dels för bakåtkompatibilitet, dels för att ögat råkar ha en liknande olinjäritet.
Det innebär att åtta bitar räcker längre än de annars skulle göra, eftersom stegen läggs tätare i mörka partier där vi ser bäst. Fällan är att matematik på gammakodade värden är fel: att blanda två pixlar genom att medelvärda deras lagrade tal ger ett för mörkt resultat. Korrekt arbete kräver att man konverterar till linjärt ljus först, vilket många program fortfarande slarvar med.