FXAA
Kantutjämning som körs som ett efterbehandlingssteg på den färdiga bilden — den letar kanter i ljusstyrkan och suddar dem, snabbt men lite grötigt.
Timothy Lottes på Nvidia presenterade FXAA (fast approximate anti-aliasing) omkring 2011. Till skillnad från MSAA bryr den sig inte om geometrin alls: den arbetar på den färdigrenderade bilden, hittar kanter där luminansen hoppar och jämnar ut dem i ett enda shaderpass.
Eftersom den bara ser färdiga pixlar fungerar den lika bra i deferred rendering och på HDR-bilder, kostar nästan ingenting och är trivial att koppla in. Nackdelen är att hela bilden mjukas upp något, text och fina detaljer tappar skärpa, och subpixelinformation som aldrig fanns kan inte återskapas. Den gav upphov till en hel familj — MLAA, SMAA — som förfinar samma idé.