Formant
Resonanstopp i röstens spektrum, formad av svalg och munhåla — det som gör ett a till ett a, oavsett tonhöjd.
Stämbanden ger en ton rik på övertoner; talröret förstärker sedan vissa frekvensband och dämpar andra. De förstärkta banden kallas formanter, och de två lägsta, F1 och F2, räcker i stort sett för att skilja vokalerna åt. Svensken Gunnar Fant vid KTH formulerade källa–filter-modellen i Acoustic Theory of Speech Production 1960, och den är fortfarande grunden för talsyntes och röstanalys.
För ljudtekniker blir formanterna synliga först när de flyttas. Höj en röst en kvint genom att bara spela den snabbare så följer formanterna med, och sångaren låter som en jordekorre. Moderna tonhöjdsverktyg flyttar därför tonen men håller formanterna på plats — eller flyttar dem separat, som effekt.