Fast tidssteg
Att köra simuleringen med ett konstant tidssteg oberoende av renderingstakten, och spara överbliven tid i en ackumulator.
I stället för att mata fysiken med en rörlig delta-tid delar man upp förfluten tid i fasta bitar — säg 1/60 sekund — och stegar simuleringen exakt så många gånger som ryms. Resten läggs i en ackumulator till nästa ruta, och renderaren interpolerar mellan förra och nuvarande tillstånd för att dölja skarven.
Vinsten är determinism och stabilitet: samma indata ger samma resultat varje gång, oavsett om maskinen ritar 30 eller 240 bilder per sekund, och integratorn får aldrig ett jättesteg som spränger den. Glenn Fiedlers artikel Fix Your Timestep! (2004) är den kanoniska referensen. Fällan kallas "the spiral of death": om en ruta tar längre tid än tidssteget hinner simuleringen aldrig ikapp — därför sätter man ett tak på antalet steg per ruta.