Fyllda vektorer
Scenens namn på roterande 3D-objekt med enfärgade ytor — den första riktiga 3D:n i hemdatordemos.
Före fyllda vektorer fanns trådmodeller och vektorbollar. Att fylla polygoner kräver att man räknar fram kanterna och skriver varje pixel mellan dem, vilket på en 7 MHz-processor räckte till ett fåtal ytor per bildruta. Synliga ytor väljs genom att kasta bort dem som vänder ryggen mot betraktaren, och varje yta får en fast färg efter sin vinkel mot ljuset.
Amigan hade en genväg: blittern kunde rita kantlinjer och sedan fylla mellan dem i ett enda svep per bitplan, medan processorn räknade nästa bildruta. Därför blev fyllda vektorer en Amiga-specialitet kring 1989–1991, med glenz-vektorn som sin genomskinliga överklass. Gouraud-skuggning var nästa steg, när datorerna hann med.