eIDAS

Förordningen (EU) nr 910/2014 började gälla fullt ut i juli 2016 och ersatte e-signaturdirektivet från 1999, som medlemsländerna hade tolkat på lika många sätt som det fanns medlemsländer. Den gör två saker: länder måste erkänna varandras anmälda e-legitimationer, och den definierar betrodda tjänster som elektroniska underskrifter, stämplar, tidsstämplar och webbplatscertifikat. En kvalificerad elektronisk underskrift har samma rättsverkan som en penna i hela unionen.

I betalvärlden märks eIDAS genom PSD2, där tredjepartsleverantörer identifierar sig mot bankernas API:er med kvalificerade certifikat. Uppföljaren från 2024 kräver att varje medlemsland erbjuder en digital identitetsplånbok, och den omstridda artikel 45 om att webbläsare ska lita på EU-godkända certifikat fick säkerhetsforskare och webbläsartillverkare att protestera i öppna brev.