PSD2
EU:s andra betaltjänstdirektiv, som tvingade bankerna att släppa in tredjepartstjänster via API:er och införde stark kundautentisering.
Direktivet 2015/2366 antogs 2015 och skulle tillämpas från januari 2018. Det ersatte PSD1 från 2007 och gjorde två saker som förändrade branschen. Den första var att banker måste ge licensierade tredjepartsleverantörer tillgång till kundens konto när kunden ger sitt samtycke. Det gällde både för att läsa saldon (AISP) och för att initiera betalningar (PISP). Det är juridiken bakom det som kallas open banking.
Före PSD2 löste aggregatorer samma problem genom att be om kundens bankinloggning och sedan skrapa nätbanken, vilket är ungefär lika betryggande som det låter. Direktivets andra stora del var kravet på stark kundautentisering. Efterföljaren är redan på väg: kommissionen lade fram PSD3 och en separat förordning om betaltjänster 2023.