Databasrätt
En egen europeisk ensamrätt som skyddar investeringen bakom en databas, även när innehållet i sig är fria fakta.
Upphovsrätt kräver ett originellt verk, och en telefonkatalog är sällan det. EU:s databasdirektiv från 1996 skapade därför en rätt sui generis – av eget slag – för den som gjort en väsentlig investering i att samla in, kontrollera eller presentera innehållet. Den hindrar att väsentliga delar extraheras eller återanvänds och varar i 15 år, som förnyas om databasen uppdateras väsentligt. Norden hade redan ett liknande katalogskydd i upphovsrättslagen.
USA valde motsatt väg: Högsta domstolen slog i Feist mot Rural 1991 fast att mödan bakom en sammanställning inte ger något skydd. Skillnaden märks i licenser. Creative Commons 4.0 täcker uttryckligen databasrätten, och OpenStreetMap bytte 2012 till ODbL just för att CC BY-SA 2.0 inte gjorde det.