Cardanogaller
Ett kort med utskurna hål som läggs över ett till synes oskyldigt brev — bara bokstäverna i hålen bär det verkliga meddelandet.
Den italienske matematikern Gerolamo Cardano beskrev metoden 1550. Avsändaren lägger schablonen på papperet, skriver det hemliga meddelandet i hålen, tar bort kortet och fyller ut resten med vardaglig text. Mottagaren har en identisk schablon. Strängt taget är det steganografi, inte kryptering: texten är inte omvandlad, bara gömd, och den ofta stela utfyllnadsprosan avslöjade mer än en avsändare.
En senare variant, vridgallret (Fleissner, 1881), vrids ett kvarts varv i taget så att hålen täcker hela rutnätet efter fyra lägen. Det är ett rent transpositionschiffer, och tyska armén använde det kortvarigt 1916 — tills fransk kryptoanalys gjorde det meningslöst efter några veckor.