ADPCM
Ljudkomprimering som sparar skillnaden mot en gissning i stället för själva sampelvärdet, med steglängd som anpassar sig efter signalen.
Ljud ändrar sig sällan mycket från ett sampel till nästa, så det är billigare att spara felet i en förutsägelse än hela värdet. Det är DPCM. Det adaptiva i ADPCM är att kvantiseringssteget växer när signalen rör sig snabbt och krymper när den är lugn, vilket Bell Labs-forskarna Cummiskey, Jayant och Flanagan beskrev 1973. Typiskt blir 16 bitar 4, en komprimering på 4:1 med knappt någon matematik alls.
Just det gjorde ADPCM till spelindustrins arbetshäst på 1990-talet: ljudkort, arkadmaskiner och konsoler som Super Nintendo, vars SPC700 spelade en egen variant. Telefonins G.726 använder samma princip, och DECT-telefoner kör den fortfarande. Ljudet är märkbart sämre än MP3 vid samma bithastighet, men avkodaren ryms i några få instruktioner.