Xrun
Samlingsnamn för buffertunderskridning och -överskridning i ljud: programmet hann inte fylla eller tömma bufferten i tid, och det hörs som ett klick.
Ljudkortet spelar upp en buffert medan programmet räknar fram nästa. Är nästa inte klar när kortet behöver den blir det en underrun — kortet har inget att spela och det blir ett knäpp eller ett hack. Vid inspelning är det omvänt: bufferten fylls snabbare än programmet läser, och sampel går förlorade i en overrun. Linuxvärlden, där JACK och ALSA räknar och rapporterar dem, slog ihop båda till xrun.
Avvägningen är evig. Mindre buffertar ger lägre latens men mindre marginal när en drivrutin, ett nätverkskort eller en strömsparfunktion tar CPU:n en stund. Den som spelar in live väljer därför ofta en buffertstorlek precis ovanför där knastret börjar.