Motif-urklippet (XmClipboard)
Motifs eget urklipp: ett API med lås, format och ångra som lagrade data i egenskaper på rotfönstret i stället för hos ägaren, så att det kopierade överlevde att programmet avslutades.
X:s markeringar har en inbyggd brist: den som klistrar in hämtar texten från programmet som kopierade, och finns det inte kvar finns inget att klistra. Motif 1.0 löste det 1989 med ett eget urklipp lagrat i servern. En kopiering är en sekvens: XmClipboardStartCopy, ett eller flera XmClipboardCopy med varsitt format, XmClipboardEndCopy; hämtning spegelvänt med XmClipboardRetrieve. Data och katalog över poster låg i egenskaper på rotfönstret, _MOTIF_CLIP_HEADER och syskon, med ett lås som hindrade två program från att skriva samtidigt. XmClipboardCopyByName registrerade bara ett format och lät ägaren leverera innehållet först när någon bad om det, för stora bilder, och XmClipboardUndoCopy återställde föregående post.
Priset var att X-servern blev en liten databas, och att bara Motif-program kunde läsa den. För att inte bli en ö tog biblioteket samtidigt ägarskap till CLIPBOARD-markeringen och svarade på förfrågningar ur egenskaperna, så ICCCM-trogna program kunde klistra in från Motif, fast inte tvärtom. När urklippshanterare på 00-talet löste överlevnadsproblemet på ICCCM:s sida blev konstruktionen kuriosa, och den som kör xlsatoms på ett modernt system med ett enda Motif-program igång ser fortfarande atomerna dyka upp.