Xcursor

Kärnprotokollet skapar pekare ur ett glyfpar i ett särskilt typsnitt: en form och en mask, en bit per pixel, med svart och vitt som enda färger. Keith Packard skrev Xcursor 2002, och det följde med XFree86 4.3 året efter. Biblioteket lägger sig framför det gamla anropet: när ett program ber om pekaren left_ptr letar Xcursor i temakatalogerna under ~/.icons och /usr/share/icons efter en fil med det namnet, och först om inget hittas faller det tillbaka till typsnittet. Filen kan rymma samma pekare i flera storlekar och som en serie bildrutor med fördröjning, vilket är hur den snurrande väntepekaren är gjord. Färger med alfakanal kräver RENDER i servern.

Temat väljs med XCURSOR_THEME och storleken med XCURSOR_SIZE, och ett tema kan ärva ett annat via index.theme, så att ett som bara ritar pilen får resten från Adwaita. Att pekaren byter utseende mellan skrivbordet och ett enskilt program är nästan alltid ett program som inte sett temat, typiskt ett som körs som root. Wayland tog med sig hela formatet: libwayland-cursor läser samma filer, och först 2023 kom ett protokoll där klienten säger "ge mig en pil" i stället för att ladda bilden själv.