WIMP
Windows, icons, menus, pointer — de fyra beståndsdelar som utgör nästan varje skrivbordsgränssnitt sedan 1980.
Förkortningen myntades omkring 1980 för att beskriva den gränssnittsmodell Xerox PARC hade arbetat fram: överlappande fönster som avgränsar varje uppgift, ikoner som representerar objekt, menyer som visar tillgängliga kommandon och en pekare som knyter ihop det hela. Poängen är att alternativen ska vara synliga i stället för att behöva memoreras.
Modellen har varit anmärkningsvärt stabil i fyrtio år. Pekskärmen tog bort pekaren och gjorde menyerna till gester, och röststyrning och chattgränssnitt utmanar den från ett annat håll, men varje försök att ersätta WIMP på skrivbordet har hittills slutat med att modellen kommit tillbaka i ny yta.