Streckkodspenna
Den pennformade läsaren man drog för hand tvärs över en streckkod — den enklaste av de tidiga läsarna.
Streckkodspennan var den billigaste av de tidiga läsarna: i spetsen sitter en lysdiod och en fotodiod, och när pennan förs över koden växlar det reflekterade ljuset mellan streck och mellanrum. Elektroniken mäter tiderna mellan övergångarna snarare än bredderna, eftersom handens hastighet varierar från svep till svep.
Just därför krävdes självkontrollerande symboliker som Code 39, som klarar ojämn svephastighet. Pennan slog igenom på lager och bibliotek på 1970- och 80-talen men förlorade mot beröringsfria laser- och CCD-läsare, som läser på avstånd och inte sliter på etiketten.