ViewMAX

Digital Research hade redan GEM när företaget 1990 ville ge DR DOS 5.0 något som MS-DOS 4:s textskal saknade: ett grafiskt skal. Resultatet byggde på skrivbordet i GEM/3, men med ritmotorn inbakad i programmet. Användaren fick ikoner, kataloger i fönster, en papperskorg och mus, och kunde starta DOS-program med ett dubbelklick. GEM-program kunde det däremot inte köra: AES och VDI fanns bara för ViewMAX självt, så som grafisk plattform var skalet en återvändsgränd från första dagen.

ViewMAX 2 följde med DR DOS 6.0 1991 och samarbetade med TaskMAX, den nya programväxlaren, så att man kunde hoppa mellan flera startade DOS-program från skalet — ungefär det MS-DOS Shells Task Swapper gjorde i textläge. Försäljningsargumentet för DR DOS var att det var ett bättre DOS än Microsofts; skalet var grädde på moset som få använde dagligen. När Novell DOS 7 kom 1994 var ViewMAX borta, och Windows 3.1 var den enda grafiska miljö på pc som räknades. Caldera släppte senare koden fri tillsammans med resten av GEM.