Videotex
1970-talets försök att göra tv:n till en tvåvägsterminal mot centrala databaser — rätt idé, femton år för tidigt.
Till skillnad från text-tv, som bara sänder, gick videotex över telefonlinjen och kunde ta emot indata: beställningar, sökningar, meddelanden. Varje land byggde sin egen standard — brittiska Prestel, franska Antiope, kanadensiska Telidon och nordamerikanska NAPLPS — vilket gjorde att ingen tjänst kunde säljas vidare över gränserna.
Nästan alla satsningar gick med förlust. Terminalerna var dyra, grafiken grov och innehållet styrt av operatören, och de flesta projekt lades ner under 1980-talet. Undantaget var Minitel, som lyckades just för att terminalerna delades ut gratis. Affärsmodellen med betalning per uppkopplad minut och intäktsdelning återuppfanns senare på webben.