Trackermusik
Musikprogram där låten skrivs som ett rutnät av toner som rullar uppifrån och ner, med samplingar i stället för syntkretsar.
Karsten Obarskis Ultimate Soundtracker till Amiga 1987 satte formen: fyra kanaler i kolumner, rader som tickar fram i takt, och korta inspelade ljud som spelas i olika tonhöjd. Formatet MOD lagrade både mönstren och samplingarna i samma fil, vilket gjorde en hel låt till några tiotals kilobyte som kunde skickas över modem.
Efterföljarna ProTracker, FastTracker II och Impulse Tracker lade till fler kanaler och effekter och blev standardverktyg i demoscenen och för spelmusik i shareware-titlar. Gränssnittet lever kvar: moderna verktyg som Renoise bygger på samma vertikala rutnät, och en generation musikproducenter lärde sig komponera utan att kunna noter.