Spår 1-data
Det översta spåret på ett betalkorts magnetremsa, det enda som får plats med kortinnehavarens namn.
Spåret definierades av flygbolagens organisation IATA, som ville kunna läsa resenärens namn direkt från kortet vid biljettdisken. Det skrivs med 210 bitar per tum och rymmer upp till 79 alfanumeriska tecken, mot spår 2:s 40 siffror. Formatet står i ISO/IEC 7813. Efter startmarkören och formatkoden B följer kortnumret, en avskiljare, namnet i formen EFTERNAMN/FÖRNAMN, ytterligare en avskiljare, giltighetstid, servicekod och utgivarens egna data.
De flesta betalsystem bryr sig mer om spår 2, som är kortare och enklare att tolka. För en förfalskare är spår 1 ändå värt att få med, eftersom ett kort vars namn inte stämmer med remsan väcker misstankar i kassan. Spår 3, som var tänkt för sparbankernas behov, används nästan aldrig.