TLS-PRF
Den pseudoslumpfunktion som TLS 1.0–1.2 använde för att härleda huvudhemlighet och sessionsnycklar, innan HKDF tog över i TLS 1.3.
Kärnan heter P_hash: HMAC körs i en kedja där varje steg matar in föregående utdata plus ett frö, tills tillräckligt många bytes har kommit ut. Ur premaster-hemligheten och båda sidornas slumpvärden härleds först en 48 byte lång master secret, och ur den sedan ett nyckelblock med krypteringsnycklar, MAC-nycklar och IV:er för båda riktningarna.
TLS 1.0 och 1.1 gardrade sig genom att XOR:a P_MD5 och P_SHA1, i hopp om att minst en av hashfunktionerna skulle hålla. TLS 1.2 (RFC 5246, 2008) gick över till P_SHA256 som standard. Konstruktionen ärvde också en svaghet i hur hemligheten bands till handskakningen, vilket trippelhandskakningsattacken utnyttjade 2014. Lagningen blev extended master secret (RFC 7627). TLS 1.3 ersatte hela upplägget med HKDF.