Termisk bläckstråle
Metoden där bläcket kokas för att skjuta ut sig självt — en ångbubbla per droppe, tiotusentals gånger i sekunden.
Ett tunnfilmsmotstånd i munstyckskammaren värms några mikrosekunder tills bläcket närmast ytan kokar. Ångbubblan som bildas trycker ut en droppe på någon pikoliter, och när bubblan faller ihop suger kapillärkraften in nytt bläck. Inget rör sig mekaniskt i själva munstycket, vilket är hela poängen: hundratals munstycken kan packas på ett chip, och skrivhuvudet blir billigt nog att sitta på patronen och slängas med den. Just den detaljen blev branschens affärsmodell.
Canons Ichiro Endo stötte på fenomenet 1977 — enligt företagets egen historieskrivning genom att råka nudda en bläckfylld spruta med ett lödkolv — och HP:s labb kom fram till samma sak oberoende ett par år senare. Canon kallade det Bubble Jet, HP thermal inkjet. Epson valde i stället piezoelektriska kristaller som knuffar ut droppen utan att koka bläcket, vilket tillåter bläckkemi som inte tål värme.