Steckerbrett
Enigmas kopplingsbord stod för nästan hela nyckelrymden och kostade nästan ingenting att kringgå — vilket säger något om vad nyckelrymd är värd.
Wehrmacht lade 1930 till en kopplingstavla på framsidan av Enigma: sladdar som parvis bytte bokstäver innan strömmen gick in i valsarna och en gång till på vägen ut. Med de tio sladdar som blev standard finns drygt 150 biljoner uppsättningar, vilket är storleksordningar mer än alla valsordningar och startlägen tillsammans. På papper var det Enigmas huvudsakliga försvar. Kopplingsbordet är dessutom en involution — kopplar man A till M så gäller det åt båda hållen — vilket bevarade maskinens ömsesidighet och därmed dess bekvämlighet i fält.
Två saker gjorde försvaret mindre värt än siffran antyder. Marian Rejewski insåg 1932 att cykelstrukturen i indikatorernas permutationer är oförändrad av kopplingsbordet, så han kunde analysera valsarna som om brädet inte fanns och ta det separat efteråt. Och Gordon Welchmans diagonal board i Bombe-maskinen utnyttjade just ömsesidigheten till att förkasta motstridiga gissningar i klump. En enorm nyckelrymd hjälper inte om den är algebraiskt genomskinlig.