Sleep obfuscation
Att kryptera sin egen kod i minnet under tiden man ligger och väntar, och dekryptera den precis innan man vaknar. Riktat mot skannrar som tittar på processminne med jämna mellanrum.
Ett implantat gör mycket lite: det sover i minuter, hämtar instruktioner, sover igen. Under den tiden ligger den okrypterad i minnet med läs- och exekveringsrättigheter, vilket är exakt vad en periodisk minnesskanning med signaturregler letar efter. Tekniken vänder på det genom att inte sova med en vanlig funktion utan lämna över kontrollen till en liten kedja — historiskt genom timerköer i varianten Ekko eller asynkrona proceduranrop i Foliage — som byter minnesskyddet till skrivbart, krypterar regionen, väntar, och gör allt i omvänd ordning. Under nästan hela vilotiden finns ingenting läsbart att hitta. Det kostar spår på annat håll: en tråd som väntar med en stack som inte går att härleda till någon modul, och minnesregioner som byter skydd i ett återkommande mönster, är i sig ovanligt nog att larma på.