RIP Routing Information Protocol
Det första utbredda routingprotokollet på internet. Distansvektor med hoppantal som enda mått, maxavstånd 15 hopp — allt därutöver räknas som oåtkomligt.
Bygger på Bellman-Ford: varje router skickar hela sin routingtabell till grannarna var 30:e sekund, och grannarna lägger på ett hopp. Enkelt att implementera, men konvergerar långsamt och lider av "count to infinity", där två routrar turas om att höja kostnaden i steg om ett tills gränsen nås. Motmedlen är split horizon, route poisoning och hold-down-timers. Måttet tar inte hänsyn till bandbredd, så en 10-gigabitlänk med två hopp förlorar mot en gammal serielinje med ett. RIPv2 (RFC 2453) lade till klasslös adressering och autentisering, RIPng täcker IPv6. Idag i praktiken bara kvar i labbmiljöer och läroböcker — OSPF vann.