Bandmikrofon
En mikrofon där ett veckat aluminiumband, några mikrometer tjockt, hänger fritt i ett magnetfält och själv är ledaren.
Bandet är öppet åt båda håll, så det reagerar på tryckskillnaden mellan fram- och baksida. Det ger naturligt en åtta i riktverkan: lika känslig fram och bak, döv från sidorna. Harry Olson på RCA konstruerade RCA 44 i början av 1930-talet, och den blev radions och storbandens mikrofon. Klangen är mjuk och diskanten lite tillbakadragen, vilket smickrar både röster och skräniga gitarrförstärkare.
Utsignalen är mycket svag, och bandet kan sträckas av en vindpust eller ett blås i gallret. Moderna modeller tål fantommatning, men en felkopplad kabel mot en gammal bandmikrofon kan fortfarande förstöra den.