Retained mode
Ett gränssnitts- eller grafikupplägg där applikationen bygger upp en bestående modell av scenen som biblioteket behåller, och ändrar i modellen i stället för att rita om allt för hand.
Programmet säger vad som ska finnas — "en knapp här, en lista där" — och biblioteket håller objekten vid liv, avgör vad som ändrats och ritar om bara det. Webbens DOM, Qt, WPF, SVG och en scengraf är alla retained mode. Fördelen är att biblioteket kan optimera omritning, träffdetektering och layout centralt; nackdelen är mer tillstånd att hålla synkat mellan modell och applikation.
Begreppet kommer från grafikens värld, där det ställs mot immediate mode. Microsofts Direct3D hade länge ett "Retained Mode"-lager ovanpå det råa API:et, men det övergavs runt DirectX 7 (1999) — för de flesta spel var den extra abstraktionen mer i vägen än till hjälp.