Läs- och skrivhuvud
Den lilla elektromagnetiska givaren som svävar nanometer över skivan och omvandlar magnetmönster till bitar och tillbaka.
Läs- och skrivhuvudet sitter längst ut på en arm och flyger på en luftkudde (numera heliumkudde i förslutna diskar) några nanometer ovanför den roterande skivan. Vid skrivning magnetiserar det små områden i den ena eller andra riktningen; varje flödesövergång mellan riktningarna kodar information enligt schemat (FM, MFM, RLL). Tidiga huvuden var enkla induktiva spolar som både skrev och läste.
Sedan 90-talet delas uppgifterna: en induktiv del skriver medan en separat magnetoresistiv sensor (MR, senare GMR och TMR) läser, eftersom en resistiv sensor är känsligare och klarar de allt svagare fälten från tätare bitar. Att huvudet aldrig får röra ytan är avgörande — kontakt vid full rotationsfart är en huvudkrasch.