Fotosättare
Sättmaskin som exponerar bokstäver med ljus på fotopapper eller film i stället för att gjuta dem i bly — bryggan mellan blysats och digitalt tryck.
Från 1950-talet ersatte fotosättaren de heta blymaskinerna som Linotype. Tidiga modeller hade tecknen på en snurrande glasskiva eller trumma; en ljusblixt genom rätt tecken projicerades via lins på ljuskänsligt papper, och teckenstorleken styrdes optiskt. Ingen smält metall, ingen fysisk stämpel — bara ljus och kemi.
Tredje generationens maskiner (Linotron, senare Linotronic) ritade i stället tecknen med katodstrålerör eller laser punkt för punkt, vilket gjorde dem till renodlade rasterbildsprocessorer. När Adobe kopplade PostScript till Linotronic 300 år 1985, tillsammans med Apples LaserWriter, föddes desktop publishing: samma sidbeskrivning kunde provtryckas på laserskrivaren och slutköras i hög upplösning på sättaren. Bläckstråle och laser i storformat gjorde sedan filmsteget överflödigt.