Opcode
Talet i början av en instruktion som talar om vilken av processorns hundratals operationer som avses.
Operationskoden identifierar instruktionen; resten av instruktionsordet anger operander, adresseringssätt och eventuella prefix. Utrymmet är en ständig avvägning: korta koder till vanliga operationer sparar minne och cache, men gör avkodningen oregelbunden. x86 har genom fyrtio års bakåtkompatibilitet fått en opcode-karta av häpnadsväckande komplexitet, med flerbytesprefix och kontextberoende tolkning.
Konsekvenserna är påtagliga. En x86-avkodare kräver betydligt mer kisel och ström än en RISC-V-motsvarighet, och eftersom instruktioner har variabel längd går det inte att avgöra var nästa börjar utan att avkoda den föregående. Det gör disassemblering av x86 svårt, vilket i sin tur utnyttjas av skadlig kod som gömmer instruktioner mitt inne i andra.