Oneliner
Enradsmeddelandet på en BBS — varje uppringare fick lämna en rad som visades för nästa, ett klotterplank i realtid.
På många anslagstavlor mötte inloggningsskärmen en handfull rader som tidigare uppringare lämnat: skämt, hälsningar, gnäll om sysopen och inte sällan rena oförskämdheter. Man fyllde på med sin egen rad, den äldsta rullade av, och nästa besökare såg resultatet. Utrymmet var minimalt med flit — en rad tvingade fram korthet.
Onelinern var BBS-kulturens motsvarighet till en gästbok utan minne, ett socialt kitt på system där de flesta aldrig sågs i realtid. Tonen speglade anslaget: stökig på en warezbräda, snäll på en hobbytavla.