Nätverks-copyleft
Licensfamiljen som räknar det att låta folk använda programmet över nätet som spridning, och därmed kräver källkoden även av den som aldrig levererar en binär.
Vanlig copyleft utlöses av distribution, och en webbtjänst distribuerar ingenting. Affero GPL från 2002 var första försöket att täppa till luckan; AGPLv3 från 2007 är den som slog igenom. Lawrence Rosens Open Software License 3.0 gör samma sak med begreppet "extern användning", och EU:s EUPL 1.2 räknar uttryckligen in att ge åtkomst till programmets väsentliga funktioner online. Cryptographic Autonomy License, godkänd av OSI 2020, går längst och omfattar även användarnas data.
MongoDB:s SSPL från 2018 drog logiken så långt att den kräver källkoden till hela tjänstestacken runt programmet, vilket OSI vägrade godkänna. Gemensamt för hela familjen är att många bolag, Google mest känt, förbjuder den internt – vilket för en del upphovspersoner är själva poängen.